Amorosa

När vi var på skördefest på landet häromsistens köpte jag en påse Amorosa-äpplen och blev förtjust. Känner att åtminstone ett av våra äppelträd måste vara just ett sånt. Om jag läst rätt är det dessutom en sort som mognar rätt sent på året, så det andra (är inne på att vi ska ha två eller tre träd) får bli en sort som mognar lite tidigare, gärna en grön sort för att "bredda vårt sortiment" så mycket som möjligt.

Mycket snack och lite....

Hittills har mina inlägg absolut inte handlat om det som var tänkt, nämligen trädgården. Å andra sidan måste ju vägen till en egen trädgård ta sin början någonstans.... Hur som helst ska det bli ändring på det fr.om. nu.

Det tar sig

Självklart var jag tvungen att titta till syrénerna när vi var på landet i helgen. Och de ser ut att ta sig! Så gott som allihopa hade knoppar, bara tre-fyra kvistar hade "avstannat i processen". Men det är är ju inte så illa pinkat, eller hur? Värre var det med Praktlysingen vi fick av mannens mormor & morfar.... Men några tappra små skott kämpade trots allt på, så än finns det hopp. Däremot glömde vi de fina fläderbuskarna/träden vi fick av S&E på balkongen här hemma... Nästa gång!

Gratis syréner

På väg till landet i onsdagskväll stannade vi till hos mannens mormor och morfar som inte bara försåg oss med kaffe och mackor utan även vår allra första planta till den egna täppan: En praktlysing som nu får nytt hem hos oss (tack!). Förutom att vi är så tacksamma över alla bidrag till trädgården - det är ju långt ifrån gratis att anlägga en trädgård från i stort sett ingenting - känns det extra roligt med en planta som liksom går i arv.
Sen blev det mer trädgårdsjobb av bara farten. I en jordhög ute på en äng hade A med familj upptäckt en hel hög med knoppande syrénplantor. Efter att ha fått klartecken från jordhögens ägare kunde både hon och hennes granne plocka plantor till en hel syrénhäck. Och efter ha fått tips om att det fortfarande fanns plantor kvar utrustade vi oss med spadar och drog dit. Eftersom vi ännu inte markberett vår hustomt, grävde vi bara ner dem mitt på tomten så länge och håller tummarna för att de tar sig (har både hört sägas att det är hur svårt som helst att få syréner att ta sig och att syréner, de tar sig i princip överallt). I det här läget har vi ju liksom inget att förlora. I värsta fall har vi offrat en timme av vårt liv, i bästa tjänat in ett par tusen på att slippa köpa plantor. Men vad som än händer så är nu första plantorna satta på den egna täppan! Ta-dah!